Tiden går!

Oj oj nu har det ju gått hur länge sen som helst sedan jag skrev. Jag började faktiskt skriva en traditionell dagbok för att jag ville vara säker på att mina upplevelser från graviditeten finns kvar "på riktigt". Det kanske är roligt att läsa i framtiden, kanske också för Benjamin.
Men nu börjar jag skriva igen för det är trots allt mycket roligare att skriva på nätet än i nån jädra bok! :)

Benjamin är nu ca 6,5 månader. Han föddes efter mycket om och men den 26e augusti 2009. Han är ett fantastiskt barn. Världens bästa faktiskt (om jag får säga det själv :).
Just nu spenderar han och jag mest våra dagar på en madrass i vardagsrummet där Benjamin tränar på att krypa, eller så är vi ute på promenad.

Benjamin är en fantastisk lite pojke. Han gillar att busa och brottas med sin mamma eller pappa eller något av sina gosedjur. Mest sin lilla panda. Han gillar också, sedan ca 2,5 månaders ålder, att stå! Sista tiden har han också börjat ta små steg när han står och kan ibland drabbas av hybris och försöka släppa taget om mammas händer.

Krypningen går långsamt framåt. Benjamin kan ta sig upp på knäna och nästan upp på fötterna också, eller så är han jättemobil och stadig högt uppe på händerna. Det är bara att dessa två inte sammanfaller ännu, utan har han tagit sig upp i ena "änden" så ligger den andra kvar. Men men det sker små framsteg hela tiden så det är nog inte länge kvar nu. Jag har tippat att han börjar krypa som 7 månader gammal och M tror att han kryper när han är 8.

Jag tror att jag vinner. :)

Krämpor och förlite information

.. är ingen bra combo.
Alla barnmorskor och föräldrautbildningar (-föreläsningar) förväntar sig att man ska kunna allt redan. Och visst kan man ju mycket, men inte ALLT.
Som nu tex, har senaste dagarna haft en konstig smärta i underlivet, som om en kniv skär till eller om barnet trasslat in sig i nån nerv och DRAR i den.. Jätteont och rädd blir man. Vi började fundera på allvar att ringa till sjukhuset, men jag vill inte skrämma upp mig själv i onödan så jag drar mig alltid från sånt.. barnet sparkar ju och jag blöder inte osv.. dumt kanske.
Hur som helst så började jag leta på nätet och hittar folk som skrivit om samma sak på flera fora. Och att det har att göra med att barnet håller på att fixeras! Det visste jag ju ska hända nu när som helst, men jag hade ju ingen aning om att det skulle kännas något extra för det, det var det ingen som talat om... suck :(

I helgen har jag och M varit på profylax kurs. Det var 2 tillfällen à 3 timmar som kostade totalt ca 2000:-. Vi skulle egentligen ha gått för några veckor sen men då hade jag så ont av foglossningen så jag kunde inte gå.
Kursen var verkligen jättebra. Den handlade förutom hur man smärtlindrar med profylaxandning också om hur man mentalt kan förbereda sig så förlossningen blir bättre, något man kan se fram emot och ha en positiv bild av och jättemycket om hur partnern/pappan bör agera och medverka. Vi lärde oss mycket annat också om vad som händer under förlossningen mer i detalj och hur de olika stadierna känns osv.. Superbra!

Vi handlade lite mer babykläder igår.. bland annat en jättesöt pyjamas med små pandor på. Längtar så tills vi kan sätta på den på cellen!

Bara 2 veckor kvar till Frankrike nu.....

Bara 10 veckor kvar!

Det är helt otroligt men nu är jag i vecka 30!
Jag är väldigt trött nu igen och har fått besvär med bäckenfogarna.. så kan bara gå jättesakta och inte särskilt långt. Jobbigt är det. Men..

Jag började tänka tillbaka nyss. Jag trodde ju aldrig egentligen att det skulle bli ett barn på riktigt. Och nu är det ju det, det sparkar och voltar omkring inuti min mage och om 2 månader kommer det ut och lever här med oss.

Jag har grottat ner mej så mycket i detaljer kring jobb, föräldraledighet och barngrejjer som måste införskaffats att jag knappt hunnit fundera över miraklet!

Jag längtar så efter dig lilla bäbis

26,5 veckor

Oj tiden flyger fram!
Nu har vi kommit en bra bit på väg och bäbisen har en stor chans att klara sig om den skulle bestämma sig för att komma ut (typ 75-80% överlevnadschans enl lite olika uppgifter).

Vecka 25 var vi till barnmorskan och fick alla provsvar, allt var bra. Vi tog ett nytt blodvärde också och det var jättebra tack vare alla miljoner järnpiller jag stoppar i mig. Så det är inte järbrist som gör att jag börjat bli så trött igen...
Symfus-fundus måttet var 25 vilket var helt normalt, pyttelite över medel.
Jag har gått upp ca 8 kg. Också helt ok.

Nästa vecka ska vi åka och hälsa på mamma, det blir skoj. Då får jag träffa mitt nya syskonbarn också, lilla Lovis :)

Jag är ruttet förkyld, känner mig skitskruttig... det började förra veckan då jag var hemma ett par dar och vilade. sen blev det bättre men nu är det tillbaka igen.. M mår också skrutt. Men cellen verkar vara lika pigg som vanligt och sparkar och har sig!

Vi köpte en barnvagn för ett par veckor sedan, en BRIO combo eller vad den nu heter. Tror den är från 2004 men var jättefräsch och gör allt som man vill att en vagn ska göra. Och kostade dessutom bara 900 kr :)
Mamma har shoppat en bilstol åt oss, en Britax rock-a-tot för 50kr! Loppisarna i norrland går verkligen inte av för hackor.. Stolen är helt felfri och fräsch den med och instruktioner är bara att skriva ut från nätet, helt perfa!

Nu saknar vi bara ett skötbord och en barnstol (även om just den inte är så jättebråttom kanske). Skötbordet har vi redan sett ut på ikea så det är covered, tillsammans med nya balkongmöbler!

nä nu måste jag klä på mig, väntar besök kl 15 då jag ska visa upp Aspudden för en kompis som jag hoppas ska flytta hit.

holiday

fick förresten semestern beviljad, så då blir det semester från v 29 i 4 veckor och sen direkt mammaledighet! :D

22 + 6

jooo vad tiden svischar förbi. Har jättemycket på jobbet och sen en del annat på fritiden. ojoj.
väger nu typ 74 kg tror jag (ska dubbelkolla imorron bitti), isf har jag gått upp 8 kg. Men vikten har verkligen satt sig på magen och brösten, har inte blivit större alls annars. Omkretsen kring magen har gått upp nästan 20 cm! Undra hur stor man kan bli egentligen...

Cellen aka Kikki sparkar som en liten tok jätteofta. Det är trevligt att få ett sånt påtagligt bevis på att allt verkar vara väl.

Annars är jag mest bara hungrig hela tiden. Jag är ganska trött också, börjar misstänka att det inte räcker med alla järntillskotten. men ska höra med barnmorskan innan jag börjar äta ännu mer.

Den 7e Maj ska vi till MVC för kontroll 2. har inte varit där sedan inskrivningen.. det är ju helt knäppt. Eller jo, jag var där förra veckan på mammaträff där jag fick träffa några andra blivande mammor som befinner sig ungefär i samma vecka, även om jag och en tjej till var längst gågna pga tidigarelagda BF efter ultraljudet. En tjej hade fått sin flyttad 2 veckor åt andra hållet.. jobbigt.

Magen kan verkligen ändra form under dagen. Dels är det bucklor som flyttas iom att bäbisen flyttar på sig men ibland verkar det som att hela livmodern flyttar sig längre ner på magen under dagen... tyngdkraften kanske? Oj jädrar vad jag är trött nu.. måste gå och sova.

20v + 3 dagar (ny datering igen)

Var på ultraljud för ungefär 2 veckor sen och fick en ny beräknad födelsedag för bäbisen: 19 augusti! Jag är alltså 6 dagar längre gången än beräknat efter förra ultraljudet.

Det är ganska skönt att ha avverkat en extra vecka bara sådär :)
Men det är lite knasigt också.. för jag TROR att det skulle betyda att det blev en bäbis på allra första försöket vi gjorde!! det är ju alldeles fantastiskt konstigt ju. Men hela grejjen är ju ett mirakel så jag borde väl inte bli förvånad.

Nu har halva tiden gått. Jag längtar så efter att sommaren ska komma och vi blir lediga och bara kan vänta in bäbisen. Om jag får som jag begärt har jag semester v 29-32 och går sen på mammaledighet v 33.. men jag har också sagt att jag kan jobba v 32 om det krisar. Jag har inte fått veta hur det blir än så vi får se.

v 29 har jag iaf fått beviljad sedan tidigare, då har vi hyrt hus (slott!) i frankrike med ett gäng kompisar. Så om allt går som förväntat med cellen så bär det av. Det blir nog sista riktiga semestern på ett bra tag, så jag hoppas verkligen att det blir av. Vi kommer flyga hem dag 35+2 så det är verkligen på håret nu efter omräkningen. Man får flyga med ryanair fram till slutet på 36e veckan och då misstänker jag att de menar 36 fullgångna veckor (dvs 35+6).

Det är bara vänta och se hur det blir :)

"Huset" vi ska hyra i Frankrike

17 veckor, 5 dagar

Oj vad tiden går.
Nu är jag snart halvvägs. Magen har börjat bli stor så det syns nu, men trots det är det ingen som säger nått på jobbet! Antingen så bryr de sig inte så mycket eller så kanske de är rädda för att jag bara blivit fet och att det kan bli pinsamt. hehe.

Förra veckan åkte jag och en kompis på sistaminuten charter. Mycket skönt. Vi bara solade och läste böcker hela veckan. Jag var lite nervös inför den långa flygresan (5,5 h) men det kändes precis som vanligt. Hade till och med skaffat flygstrumpor (stödstrumpor) så mina fötter blev inte svullna alls.

Det roligaste som hänt sen sist är att jag börjat känna bäbisen. Den rör sig massor! Det känns jätteskönt att ha en sån direkt möjlighet till bekräftelse att allt är ok.

Igår gick jag och M och shoppade. Det blev ganska mycket promenerande, sisådär 3,5 timmar. Allt kändes rätt ok, blev trött bara. Ont i ryggen som vanligt. Men sen när vi kommit hem fick jag galen kramp i magen.. jätteotäckt. Jag fick ligga och vila ett tag men ingen ställning gjorde att det blev bättre. Tillslut ebbade det ut och försvann. Jag pratade i början i graviditeten om kramper i magen med en barnmorska (jag kunde få det ibland på nätterna.. men det var nått annat har det visat sig :), och hon sa att det var vanligt med skarpa kramper ("knivar i magen") efter längre promenader. Så jag antar att det var det som hände. Jag vill inte jaga upp mig i onödan och allt känns ju bra nu och barnet sparkar som förut. Ska dessutom på ultraljud imorgon så då får man ju verkligen en koll på läget.

Annars är det ganska mycket växtvärk för jämnan. Ganska jobbigt ibland. Vissa dar när det är extra illa kan jag nästan ske skillnad från hur stor magen var på morgonen. Crazy!