at last

.. sjunger Etta så vackert. Men mina ensamma dar har ju försvunnit för länge sen. Eller i alla fall mina singla dagar. Men inte mina singulära dagar... förrän nu. Eller ja, tills om 7 månader. Just nu är jag 2 in 1, precis som sånt där schampoo. Eller som nån med en alien spawn!

Livet håller ju på och förändras nu om allt, ta i trä, går bra. Men just nu är det inte så himla kul. Många konstiga krämpor har dykt upp, otroligt smärtsamma kramper i magmusklerna på natten och gråtattacker och huvudvärk på dagen. Den lilla saken är typ 2 cm nu tror jag. Och kan ändå ställa till det så mycket! that's my embryo.

Det är så jobbigt att det just är under denna period när man mår så himla piss som man ska försöka dölja det för alla. De måste antagligen tycka att man är världens tråkigaste person. Om de inte avslöjar läget. Som S på mitt jobb, som såg det på boobsen! haha.

Tuuur att lägenheten är klarfixad nu så man slipper den skiten. Det finns inget som att lova att man ska ha nyårsfest hemma som får en att speeda upp målningen, golvläggandet, tapetserandet och kaklandet!

weee!