Wohoooo! (13+4 enl ny datering)

Imorse mådde jag inte illa alls trots sen frukost!! Kan det vara så att det har gått över nu?
TA I TRÄ!

Mycket har hänt sen sist, vi har varit på ultraljud och fått se bäbisen! Det var helt fantastiskt! Den sprattlade, kickade och såg ut som om den klappade händer. Hjärtat, hjärnan och magsäcken syntes tydligt och man kunde till och med se fingrar och tår. Barnmorskan sa att det var världens finaste bäbis och vi kunde ju inte annat än hålla med! :D

Vi fixade ultraljudet själva för att få veta nånting om vårt barn. Som det ser ut i Stockholm (i alla fall den mvc som jag går till) så har man bara hälsoinformation och inskrivning vid v 8 eller när det nu var och sen INGENTING fram till ultraljud kring v 18, v17 i mitt fall. Inget läkarbesök som det står om överallt på nätet att förstföderskor går på. Så man vet ju egentligen inte om man är gravid på riktigt under flera månader! Det enda "bevis" jag hade på det var mitt eget (egna, jag gjorde 2 :) graviditetstest och symptomen på hormonsförändringarna, växtvärken osv. Barnmorskan kollade aldrig att jag var gravid. Jag trodde hon skulle känna på livmodern eller nått... Det är mycket möjligt att man inte direkt kan göra något mer för att säkerställa att man är gravid, man kanske inte kan känna det på livmodern före v 10 eller nåt, men ändå! Det finns jätteläskiga tillstånd där kroppen tror att det finns ett barn och hormoner bildas och livmodern växer. Men allt som finns är en samling tomma celler som inte blir någonting. Vissa får inte reda på detta förrän jättelångt in i graviditeten, när de går på första ultraljudet.
Man ska väl inte tänka på sånna saker, sådana tillstånd är extremt ovanliga, men det är ju självklart att man går och gör det ändå. Det är ju helt fantastiskt att man är gravid. Så fantastiskt att det känns overkligt och som om man nästan inte förtjänar det och något säkert måste vara fel. Såhär lätt brukar man inte få fantastiska saker. Annars måste man ju alltid slita och kämpa i åratal!

ALLA borde fixa tidigt ultraljud. Man kan inte sätta pris på vad det betyder att få veta att man har ett barn i sig och att det verkar må bra. Dessutom är det inte särskilt dyrt heller. Det har gett mig en helt ny känsla. Lycka! Oron finns kvar litegrann, men nu kan jag tillåta mig själv att vara glad. Det är fantastiskt befriande!

Det var mycket jag inte visste om hur det är att vara gravid innan jag blev det. Jag kände såklart till illamåendet och bröstspänningarna och antog väl att det måste kännas när livmodern växer, även om jag nog tänkte mest på att det måste kännas i huden när magen blir större. Haha... varför vet jag inte.

Jag kände inte till att det är vanligt med huvudvärk. Det har jag nästan varje dag nu. Och den går inte över eftersom jag inte vill äta så mycket tabletter. Den är inte jättesvår men det är klart jobbigt.

Nu efter v 12 har riktiga ligamentsmärtor satt in. Det sträcker och drar långt ner i buken och lite över höfterna. Och så strålar det ner i slidan som små blixtar. Klart jobbigt när man står i trängseln i tunnelbanan på väg till jobbet! ;) Det är stor skillnad från hur det kändes i början, vid v 5-6 kändes det som ett ganska mjukt tryck inifrån, som en hand som försiktigt tryckte på.

Gaalen halsbränna, särskilt på kvällarna. Dock har jag nu börjat dricka en kopp varm mjölk med lite honung i på kvällen och det har blivit mycket bättre. Efter att jag börjat med det behöver jag inte ta något syraneutraliserande medel längre. (Tidigare tog jag rennie varje dag).

Graviditeten syns inte än särskilt mycket, egentligen bara när jag är naken. Annars ser det nog mest bara ut som om jag har gått upp lite i vikt. Och det har jag ju. Men bara 1,5-2 kg tror jag.
Hittills... det har bara gått en tredjedel av graviditeten än.

12 veckor, 1 dag

Det blev lättare! Allt skit jag skrev om finns kvar, men igår kväll kände jag livmodern för första gången. Det finns nånting där på riktigt. Kanske har jag inte bara hittat på allt trots allt.

12 veckor

Nu har det gått 12 veckor sedan man började räkna graviditeten. Nu ska det vara mer säkert och missfallsfrekvensen är mindre. Men det känns ändå otroligt konstigt att börja berätta för folk. Alltså de som inte redan vet. Jag vill ALDRIG säga nått. Det kommer inte kännas säkert förrän jag har ett barn i mina armar.

Så hur känns det annars då?
Illamåendet kom typ i v 7 och har hållit i sig sen dess. Äckelkänslor på morgnarna och kräks på kvällarna. Trots illamående måste man äta konstant.. det som funkar bäst är helt klart pizza. Gott och så håller man sig mätt länge.

Töjkänslorna i magen var mycket mer påtagliga i början. Vet inte varför. Jag hoppas att det fortfarande växer något därinne.

Brösten är jättestora. Blev en kupa större på en gång (typ v 6) och har hållit sig så sen dess. Lite najs, särskilt nu när de inte är så jädrans ömma längre.

Musklerna funkar inte alls. Jag som alltid varit skitstark kan inte öppna syltburkar längre... För att inte tala om kondisen. Går upp för trapporna på jobbet och flåsar sen som en 500 kilos kloss. Det hände verkligen över natten redan innan jag gravtestat mig. Jag trodde jag höll på att bli dunderförkyld men så var det ej.

Ont i huvudet varje dag. Ibland helt horribel migrän. INTE kul, särskilt som man inte vill proppa i sig piller hela tiden.

Jag hoppas verkligen att det blir lite lättare snart.