Vad är det med mord, skräck och tragedi som fascinerar så? och varför fascineras man?
När jag var liten såg jag massor av skräckfilmer. Jag tror det började redan nångång vid 5-6 års ålder med vampyrfilmer (tillsammans med mamma). Otroligt att jag kunde sova alls och inte utvecklade fobi för mörker. Och fladdermöss! Under tonåren var det mycket gore; zombie filmer, splatter you name it. Då var det i och för sig lika mycket för de dåliga specialeffekternas skull som för att bli skrämd.
Nu under senare år har väl smaken blivit lite mer sofistikerad. Om man nu kan kalla den det. Nu är favoriterna äldre 60-70 tals filmer som Exorcisten (1), Omen filmerna och Rosemary's Baby. De är fantastiskt vackra och skrämmande. Musiken är underbar och kläder och miljöer häpnadsväckande. Man vill nästan vara där och upptäcka att sonen har ett födelsemärke i form av 666 i hårbotten. Men bara nästan ;)
Snart börjar serien Dexter igen på tv 6. Vecka 28 närmare bestämt enligt deras hemsida. I can't wait!! Jag har inte velat förstöra nöjet med att på annat sätt tillägna mig serien och se alla avsnitten i förskott utan har snällt och laglydigt väntat på att den ska börja sändas igen. Det ska bli ett av veckans högpunkter att följa denne vackre, sociopatiske massmördare när han utövar sin poetiska rättvisa på världens monster. Don't miss it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar