kärleken till materiella ting

I dessa tider av städande och flyttande går det upp för mig hur otroligt fäst jag är vid materiella ting. Jag har samlat på mig mängder av grejjer under de dryga 10 år som jag har bott hemifrån. Alla har de någon slags känsla eller något minne förknippat med sig och blir därmed omöjliga att göra sig av med. Tur i oturen har jag inte samma sentimentala läggning när det gäller kläder, där är det bara de allra finaste, dyraste som klarar sig när jag väl orkar rensa.

Jag fick ett paket av min mor skickat med posten. Det var ett sånt där vadderat kuvert som säkert återanvändts minst 5 gånger. Fullt av gamla överkryssade adresser och spår av gamla frimärken. Vips gick det upp för mig var en del av min samlarmentalitet kan komma ifrån. Mors hus är fullt av saker från åtminstone 3 generationer från både hennes och pappas sida av familjen. Hon sparar dem åt oss barn och kommande (och befintliga för den delen) barnbarn. Ett aldrig sinade förråd av gamla fina saker med massor av betydelse och historia, perfekt!

När jag var liten gick farmor runt med mig i sitt vardagsrum och berättade om varifrån alla hennes möbler kommit och vem hon hade tänkt skulle få dem när hon var borta. Jag var som en vanlig skitunge och lyssnade bara med ett halvt öra, det ångrar jag verkligen nu. Men den 100 åriga byrån du gav mig har jag i mitt sovrum farmor och den är fantastisk!

Ibland kan jag bli lite skraj när jag tänker på ålderdomen och dess inverkan på min materialism. Jag jobbade ett tag som vårdbiträde med dementa. Kvinnorna (för det var verkligen bara kvinnor) kunde vara helt uppe i det blå, men sparsamheten och inställningen att allt kunder återanvändas gång på gång fanns kvar etsat i sten. In absurdum. Inte ens toalettpapper skulle slängas utan hängdes på tork.

Min stora lycka är min bättre hälft som, i det här avseendet, är min totala motsats. Saker betyder nästan ingenting (ett stort undantag är böcker) och förbrukas i rasande fart. Nu flyttar vi ihop så våra läggningar kanske tar ut varandra förhoppningsvis.

Det blir spännande att se vad folk tycker om min gamla lya nu på söndag/måndag då det är visning. Jag hoppas att alla förstår hur fantastisk den är.

Jag fyller förresten 30 idag!

växa upp och flytta till förorten och de fysiska men detta medför

Nu är pappren påskrivna för lägenheten i Aspudden. En liten 3:a på 56 kvm bidde det och jag är jätteglad!

Men glad har jag inte varit hela tiden, stora saker som denna har en förödande effekt på ens sömn och allmänna välmående.. När vi började buda på lägenheten kom migränen som ett brev på posten. Ett tryck och värk bakom höger öga, sämre syn på ögat och lite domnad känsla i hela högra sidan av ansiktet. Alltid högra sidan. Det började när jag pluggade på universitetet under en tid då jag läste 3 kurser samtidigt. Lite stressigt. När jag gick ut från den sista tentan och kände att den gått bra släppte huvudvärken. Som en silkessjal som dras över ansiktet försvann den. Efter 3 veckors pina.

Den här gången mattades huvudvärken av markant då jag ringde upp banken och snackade igenom hur det egentligen funkar när man flyttar lån, överbryggningslån, ränta på handpenningslån osv. Innan hade M skött alla kontakter och jag tyckte uppenbarligen inte att jag hade tillräcklig koll på läget.

Hela denna vecka har gått åt att intervjua mäklare, sammanlagt 5 (tja 6) st. De mer proffsiga killarna och tjejjerna hade ett ganska lika upplägg "vi gör allt för att alla ska bli glada och för att du ska få mesta möjliga säljpris för lägenheten". Det lät ju bra tyckte jag, det vill jag ju ha. En av mäklarna (eller ja.. de var två) körde en liten annan approach, mer en "vi är väldigt gamla och pratar mest i munnen på varann och skämtar om att du har skitmycket grejjer hemma som måste plockas bort. Sen fokuserar vi samtalet kring hur jobbigt det är när man inte får några bud på lägenheten". Den approachen funkade sådär. När den sedan följdes upp med att ringa 5 gånger idag (trots att jag redan sagt att jag skulle träffa fler mäklare och fundera på saken och återkomma på fredag) och när jag tillslut svarade fråga " har du funderat klart över det här med vilken mäklare du vill ha?"... ja.. då verkar det minst sagt desperat. Fy fasen.

Jag har tillslut gjort mitt val av mäklare i alla fall. I slutändan stod det mellan två stycken som båda verkade väldigt duktiga, drivna och ha koll. Men tjejjen vann över muskelkillen. Det var ett hårt lopp men så blev det. Hon var helt enkelt skitproffsig. Jag förstår att hon säljer men jag blir såld. Då är man bra.

Nu återstår det bara imorgon att betala handpenningen på nya lägenheten och tacka 4 (5) mäklare för visat intresse men nej tack.