kärleken till materiella ting

I dessa tider av städande och flyttande går det upp för mig hur otroligt fäst jag är vid materiella ting. Jag har samlat på mig mängder av grejjer under de dryga 10 år som jag har bott hemifrån. Alla har de någon slags känsla eller något minne förknippat med sig och blir därmed omöjliga att göra sig av med. Tur i oturen har jag inte samma sentimentala läggning när det gäller kläder, där är det bara de allra finaste, dyraste som klarar sig när jag väl orkar rensa.

Jag fick ett paket av min mor skickat med posten. Det var ett sånt där vadderat kuvert som säkert återanvändts minst 5 gånger. Fullt av gamla överkryssade adresser och spår av gamla frimärken. Vips gick det upp för mig var en del av min samlarmentalitet kan komma ifrån. Mors hus är fullt av saker från åtminstone 3 generationer från både hennes och pappas sida av familjen. Hon sparar dem åt oss barn och kommande (och befintliga för den delen) barnbarn. Ett aldrig sinade förråd av gamla fina saker med massor av betydelse och historia, perfekt!

När jag var liten gick farmor runt med mig i sitt vardagsrum och berättade om varifrån alla hennes möbler kommit och vem hon hade tänkt skulle få dem när hon var borta. Jag var som en vanlig skitunge och lyssnade bara med ett halvt öra, det ångrar jag verkligen nu. Men den 100 åriga byrån du gav mig har jag i mitt sovrum farmor och den är fantastisk!

Ibland kan jag bli lite skraj när jag tänker på ålderdomen och dess inverkan på min materialism. Jag jobbade ett tag som vårdbiträde med dementa. Kvinnorna (för det var verkligen bara kvinnor) kunde vara helt uppe i det blå, men sparsamheten och inställningen att allt kunder återanvändas gång på gång fanns kvar etsat i sten. In absurdum. Inte ens toalettpapper skulle slängas utan hängdes på tork.

Min stora lycka är min bättre hälft som, i det här avseendet, är min totala motsats. Saker betyder nästan ingenting (ett stort undantag är böcker) och förbrukas i rasande fart. Nu flyttar vi ihop så våra läggningar kanske tar ut varandra förhoppningsvis.

Det blir spännande att se vad folk tycker om min gamla lya nu på söndag/måndag då det är visning. Jag hoppas att alla förstår hur fantastisk den är.

Jag fyller förresten 30 idag!